Min äldsta son och jag tog en löprunda. Vi sprang 3.6 km backintervall (80% uppför och vila nedför). Om vi sprungit hela vägen hade han kommit långt före, men när vi kör intervaller hinner jag ikapp honom i pauserna. Det gör rundan så mycket roligare, för mig...
Väl hemma igen berömmer jag honom för den fart och ork han har - hans orienteringsträning har gjort löpningen så kraftfullt, steget är så spänstigt och lätt. Jag hänger helt enkelt inte med längre. Då vänder han sig till mig, tackar och säger "Pappa, du var duktig du också".
Tänk vad tiden går, nu berömmer 14 åringen mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar