Fartfylld glädje

Vi var på bortaplan och hejar fram lillebrors lag och deras framfart på bandybanan. På våra resor till och från bandyisar har vi många gånger pratat om hur viktig farten är i bandy och lillebror har berättat att det är just farten som gör att han gillar det han gör på isen.

Nu stod jag där bakom mål och såg dem kämpa mot en svår motståndare. Lillebror spelar för dagen back och jagar en anfallare som kommit fri mot mål. Killarna åker fort och lillebror hinner så när i fatt sin kombatant men lyckas inte avvärja attacken innan bollen sitter i nätmaskorna. Spelarna vejar åt var sitt håll om målburen och sonen åt den sida jag står på. Han måste va trött nu tänker jag och förväntar mig att den lilla skrinnarern ska vila på skären för att pusta ut. Men istället ökar han farten i en lång överstegssväng när han passerar mig. Jag ropar att det var bra åkt och håller upp tummarna. Han tittar på mig och ropar tillbaka i farten; "Jag hann inte ifatt honom men skulle nog ha kunnat ta i lite till". Så svichar han förbi i en båge, gör en lov och kommer tillbaka. Då ser jag hans leende bakom hjälmgallret när han säger; "Men nästa gång tar jag honom". Och så är han på väg in i en ny situation...