Timman är sen denna regntunga och gråkalla novemberdag nådens år 2008. Ekenäs slott i Örtomta socken i Östergötarnas land ligger mörkt. Bron över vallgraven är ödslig och enbart skenet från några stearinljus lyser upp vägen in genom slottsvalvet. I kväll ska vi följa med Albin på en vandring genom slottet. Albin har levt över 400 år här och hittar överallt. Han passar upp på Greven och är vän med både hönsagumman, Nisse och alla andra gastar. Vi kanske träffar några av dem i kväll!
"Greven ska vi akta oss för" säger Albin. När han hämtar grevens potta i sovrummet, för att tömma den, brukar han få ta med sig diverse ben- och armbitar som greven inte orkat tugga i sig. Och då menar Albin inte ben från djur, om man så säger...
Hönsagumman finns avbildad på ett porträtt innanför stora porten vilket är lite ovanligt. På en sådan fin plats brukar det bara hänga portsrätt på adligt folk. Men denna gumma behandlas med speciell vördnad för en gång i tiden räddade hon nämligen slottet från att brännas ner av ryssen.
Den ryska hären hade bränt ner 70 städer och 50 slott när Ekenäs stod på tur. Dagen de kom var Ekenäs tomt, så när som på hönsagumman. Hon hade hört ryktet och anade oråd. Snabbt tända hon eldar runt slottet, utanför vallgraven, så att himlen färgades röd. På så sätt kunde fienden på långt håll se att det inte var någon idé att fara åstad och tända eld på det som redan brann...
Nisse, den nioåriga pojken som låstes in av greven för över 300 år sedan, för att han skulle bevara en hemlighet, visade sig vara mycket kissnödig när vi hittade honom. Tänk att han kunnat hållt sig så länge.
En huvudlös man irrade runt i slottet. Han hette Kung Adolf och blev av med sitt huvud för att han hjälpte en annan kung i strid. Albin fick visa honom vägen då han dök upp: "Nej, nej gå inte på barnen. Ditt huvud ligger nog därborta".
Albin gick bara runt med oss barn denna kväll. Alla vuxna sattes i ett rum i en av flyglarna på borggården. Undrar vad de fick höra för historier där? Dom kanske också kommer ha lite svårt att somna i kväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar