Vi fick höra historien om den kamp mellan människa och djur som utspelat sig nere vid bryggan där vi befann oss. Ett stort vidunder högg en gång på kroken men försvann ner i djupet igen eftersom det saknades en håv den gången. Historien var spännande. Det märkliga djuret har bara synts till den enda gången men barnen var nu helt övertygade om att den skulle hugga igen, på mete, denna kväll!Den järnrika lilla insjön med sitt hemlighetsfulla mörka vatten låg alldeles lung. Lite deg sattes på en krok och sänktes sakta ner i vattnet. Det lilla flötet guppade försiktigt på ytan. Att det fanns liv i sjön var tydligt eftersom betet fick agnas om några gånger. Men trots smånappandet var vi på väg att ge upp när flötet plötsligt försvann!
"Pappa, pappa, hjälp"
Spöet kroknade rejält för grabben innan jag han kasta mig över kanten på bryggans lilla staket och få tag i reven. Vi kämpade, släppte efter och drog i reven tills någonting stort och mörkt visade sig vid ytan. Det var vidundret!
En Sutare, stor som grabbens ben, kunde till slut halas upp på bryggan. En mycket stolta fiskare och trött fisk poserade framför kameran innan fångsten släpptes ner i sjön igen. Historien, vidundret och spänningen lever vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar