Jag älskar Idol! Som bäst är programmet innan själva tävlingen börjar, under uttagningarna. Alla dessa killar och tjejer som gör så jää... bra ifrån sig på scenen med både attityd och ödmjukhet. Hur har de lyckats hålla sina namn okända? Utan idol-konceptet skulle jag troligtvis aldrig få uppleva dem. I år verkar de dessutom vara fler än någonsin, och "alla" spela gitarr! Eller vad sägs om:
Tomas Andersson när han sjunger My Hero på ett sätt som gör honom till en, eller Sam Hagberth som river loss Im learning to fly på ett sätt som visar att han redan kan flyga. Oscar Kåxarn har ett lika skönt efternamn som sitt framförande av Sitting on the dock of the bay. Deborah Sikströms version av A case of you gör att fortsättningen känns väldigt spännande. Erik Grönwall är asskön och bryter sig verkligen loss ur mängden med sin version av I want to break free. Daniel Karlsson har inte bara den coolaste stilen utan också det största modet när han väljer Unchained melody. Amanda Jensen överraskar lika mycket med sin röst som låtval i Thats alright mama. Roberth Kragh har visserligen provat idol tidigare, men vem kom ihåg att han var så bra som när hans brutna röst nu sjunger Overated. Och det finns många fler (även utan gitarr)!
Min 10-åriga son älskar också Idol och det har visat sig att han och jag har samma musiksmak. Han älskar när soundet är lite avskalat rått och uppskattar när artister tar i med hela kroppen. Han får gåshud när jag får. Vi tycker båda om att upptäcka och uppleva guldkorn varför vi gärna bläddrar bland klippen på idolsajten för att hissa eller dissa tillsammans. Musiken förenar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar